claudiagconcha

Claudia Galli Concha

Annons

Att flyga med två barn

Vi flyger ju väldigt mycket med våra barn och har alltid gjort.

Chloe flög första gången när hon var 2,5 månad (läs mer här) och sedan dess har det säkert blivit ca 30 flygresor, hon har ju till och med eget Malmö Aviation kort med poäng så hon är riktigt ruttad.

Att flyga med bara Chloe innan Celeste föddes var ju verkligen inga konstigheter, vi turades om att underhålla och att ha henne i knät, sova med henne eller så kunde vi turas om att låta varandra sova. Det var hur lugnt som helst. Med två små barn kan det bli lite mer intensivt.

Jag tänkte skriva ner lite hur vi lägger upp det för att det ska gå smidigt.

Korta flygresor (ca 1 timme)

Timing:

Vi brukar försöka boka resa en tid som är långt ifrån naptime. Man vill ju inte att dom ska vara trötta och inte komma till ro, alternativt somna så att man måste väcka. Om man flyger så kort så är det bättre att dom är vakna och kan uppleva.

Upplev:

Gör flygningen till en spännande upplevelse. Se allt genom barnens ögon då blir det så mycket roligare.

Snacks:

Jag är alltid väldigt generös med snacks när vi flyger, klämmisar, kex, bär…vad dom nu är sugna på.

Underhållning:

Vi brukar rita eller läsa men oftast räcker det med själva upplevelsen och lite fika när det är så kort.

Långa flygresor (7 timmar och mer)

Timing:

Kan man välja så tycker jag verkligen att man ska försöka flyga vid 17-tiden med små barn. Då har dom två timmar på sig att ”landa” och vara nyfikna och sen blir dom trötta och somnar, förhoppningsvis. Nu senast när vi var i LA så flög vi dit på morgonen och sen flög vi hem vid 19, och dit resan blev ju betydligt mer intensiv och utmanande än hemresan. Dit resan var Chloe vaken 8 timmar av 11 och hemresan sov hon 8 timmar av 11 och det gör ju upplevelsen lättare såklart.

Upplev:

Samma sak här såklart. Att flyga är jättekul och spännande och på långflyg får ju barnen både leksak och snacks och mat och det händer saker lite hela tiden och det ska man ju verkligen utnyttja.

Snacks:

På långflyg har jag skötväskan full, men ännu viktigare här är maten! Det finns ju alltid en risk att dom inte tycker om flygplansmaten och då vill man inte fylla sitt barn med klämmisar. Jag brukar koka pasta och ha i lite skivad kalkon eller något annat som är ett säkert kort och något dom kan äta kallt. Jag gör så att det räcker till två omgångar.

Underhållning:

Vi har ju ingen iPad längre men på långflyg finns det så att man kan se film och spela spel och Chloe tyckte att det var så roligt att titta igenom sortimentet och testa spelen så det gjorde ättemycket. Men sen ritade vi och läste och jag tog även med flera småfigurer från hennes rum, typ Pippi, Babblarna och andra smådockor som hon kunde leka med, det var uppskattat.

Aktivitet:

Gå upp och gå då och då, innan dom ber om det helst. Med Chloe brukar det räcka med två varv i planet sen är hon glad att sitta en stund till. Sen brukar vi sjunga, huvud axlar knä och tå lite då och då. Perfekt mini gympa.

Öronen:

Jag har (ta i trä) aldrig behövt ta hand om barn med öronont på flyg, men jag har alltid med nässpray och är jag det minsta tveksam så sprutar jag i lite innan vi flyger. Sen ger jag dom alltid nappen i start och landning, Celeste ammar jag ibland.

Det här är nog dom tipsen som jag alltid kör på och som har funkat strålande för oss.

Mitt främsta tips är att ta det lugnt! Om dom skriker eller det blir kaos på något sätt så bara andas. Det är barn och är det vuxna i kabinen som tycker att det är jobbigt så är det deras problem.

Har jag glömt något? Fråga på!

Happy Flying!

Puss!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Familj är påtvingade vänner

I helgen var vi ju på familjeweekend.

Jag har tänkt mycket på den. På upplevelsen att vara där med människor som är familj. Människor som jag själv inte har valt utan som jag har blivit tilldelad. Det är något speciellt med det och jag känner att jag har mognat väldigt mycket i den situationen på senare tid, förmodligen en mognad som började med att jag fick barn.

Tidigare var jag mycket arg och ifrågasättande.
Jag hade förväntningar och blev besviken. Jag blev upprörd. Jag ville göra upp och säga till.
Inte hela tiden men det var en återkommande grej.

Jag är fri från dom tankarna nu.
Nu ser jag min familj som en gåva, även dom i familjen som jag sällan delar värderingar med ser jag som en gåva, Dom finns i mitt liv och min närhet för att jag ska lära mig något. Och när man släpper förväntningarna…eller när jag släppte förväntningarna så insåg jag ju också hur många extremt härliga människor det finns där bland familjen och hur kul vi har.

Manuel brukar skoja och säga att familj är påtvingade vänner och det är dom ju på sätt och vis, men jag inser viken tur jag har haft med väldigt många av dom påtvingade vännerna.

Det är ju härligt med familj ju!

Vi pratar om det här i veckans podd som är ute nu! Lyssna här

Puss

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. Karo

    Det håller jag med dig om, man väljer sina vänner med omsorg,, men familjen kan man inte välja. Därför är det viktigt att bara umgås med de familjemedlemmar /;släkt som ger en positiv energi, Ha en bra dag.☺

Se fler...

Ok. Nu börjar något nytt.

Nu kan vi officiellt fika.

Vi höll ju Chloe borta från bullar och kakor så länge vi kunde. Vi kände att det var dumt att introducera det i onödan, innan hon bad om det.

I USA fick hon smaka bulle någon gång men blev inte särskilt imponerad, men nu för någon vecka sedan så åt vi lunch på ett café och plötsligt var det, det enda hon ville ha ka-pulle som det tydligen heter. Då fick hon en ka-pulle och sen den dagen kan vi officiellt fika.

Och jag måste erkänna att det är väldigt mysigt. Jag har någon att dricka mitt finkaffe med:)

Puss!

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Simona

    Åh så mysigt!
    Min dotter är 2 och min son är 1. Dottern kan kanske fika i 2 minuter haha och sonen har ro att sitta i max 30 sekunder. Så får snällt vänta ett tag. Dottern har fått smaka och Lill grabben snodde en kaka. Men gott tyckte dom att det var 🙈

    1. claudiagconcha
      claudiagconcha

      Ja, jättemysigt, vi höll ju Chloe borta från bullar och kakor tills nu men som sagt…det var väldigt mysigt att fika;).Kram!

Se fler...

Min ettåring vill inte sluta amma!

Det här är sanningen. Celeste vill verkligen inte sluta amma.

Och det är inte något jobbigt för mig, absolut inte, jag älskar det och jag VET att hon inte kommer att amma när hon är tio år så jag stressar inte upp mig. Det enda som kan stressa mig är att hon inte är särskilt sugen på någon annan mat. Jag har testat det mesta, låtit henne plocka av vår mat, lagat speciell mat till henne, burkmat…jag har verkligen testat det mesta. Och hon testar, smakar, plockar lite men jag känner inte att jag får henne att äta ordentligt.

Men hon ÄLSKAR att amma.

Min väg till Chloes mage var ju frukt och bär, det var så hon blev intresserad av annat än att amma, men Celeste är inte alls inne på frukt och grönt spåret…så det går inte heller. Hon är inte särskilt intresserad av bröd. Även det var ett sätt att få Chloe intresserad. Men jag har testat alla möjliga brödsorter och Celeste smakar lite men sen vill hon inte så mycket mer.

Och jag vill inte sluta amma, jag vill att hon ska både få amma och äta lite…

Hmm…

Jag är lite förvirrad i det här och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare just nu.

Någon som har något bra tips?

Hur har ni andra som ammar det?

Puss!

Annons
Kommentera (33)

Kommentera

  1. Sara

    Jag ammade min son tills han var 14 mån. Han var också dålig på att äta och inte särskilt intresserad av mat, vilket också gjorde att jag ville amma så ofta han ville så han skulle hålla sig mätt.. men till sist insåg jag att han aldrig självmant skulle välja mat framför amningen så jag slutade istället och efter det kom hans matintresse igång på ett helt annat sätt!

  2. Marika

    Det är så olika beroende på barn. Mitt första barn gick det inte att amma i mer än 3 mån fast jag så gärna ville. Han fick ersättning och älskade mat när vi introducerade det. Dottern ammade jag i 2 år varav första året nästan bara amning. Började med smakportioner osv precis som med sonen men det mesta spottades ut. När hon började på dagis när hon var 1( gick bara 15 timmar då) då släppte det när de andra barnen åt och jag inte fanns tillgänglig då jag var hennes levande napp i 2 år då hon vägrade napp.

  3. Erica

    Jag helammade nr 1 tills hon var 14 månader och hon gjorde som Celeste provade och satt med vid maten och fick samma mat som oss. Efter 14 månader introducerade vi välling som ”förrätt” till kvällen och successivt valde hon flaskan istället för bröstet. Hon var en “picky eater” till 2.5 års åldern då hon plötsligt vände men än i dag äter hon bara det hon gillar. Erbjud mat och samvaron vid bordet, sätt henne bredvid Cloe så hon ser Cloe äta samma som hon, och låt henne amma på som hon vill tills hon är redo tänker jag. Nummer 3 ammades till han var 2 år och 6 månader och slutade tvärt självmant. Det kommer lösa sig, jag lovar💗 Kram!

  4. Caroline

    För mig har det varit viktigt att fortsätta amma tills bebisen själv tappar intresset, med första barnet skedde det vid 11 månader och med andra vid 10. Osäkert än hur det blir med tredje barnet. Men jag har bara behållt amningen vid läggdags och på natten, har inte velat blanda upp det dagtid utan har liksom bytt ut ett mål i taget från 6 månaders ålder. Kört varje dag med smakisar tills vi kommit upp i en portion, ammat efter smakisarna tills detta var uppnått. Detta har känts bra för oss på så vis att jag vet att bebis får i sig allt den behöver samtidigt som vi har kvar mys- och trygghetsamning i slutet av dagen. Vid 8 månader har alla mål varit riktigt etablerade och vi har då också övergått till två lagade mål om dagen istället för gröt till middag. Trean nattammar fortfarande vid 8 månader vilket ingen av dom andra gjort så vi får väl se när hon tycker det är dags att sluta helt….

    1. claudiagconcha
      claudiagconcha

      Åh, det låter som att ni har det sådär bra uppstyrt, här är det lite mer hippietänk känns det som, haha…Kram!

  5. Katja

    Har fem barn varav tre som älskat att ammas och två det inte funkade för. Två av barnen ammade jag ungefär ett och ett halvt år och nedtrappningen gick relativt smärtfritt. Det tredje jag ammade älskade amningen ner än allt och var aldrig intresserad av mat. Det petades och inte mycket slank ner. Försökte sluta amma vid två års åldern , men han det betydde så mycket trygghet och gos så vi fortsatte, främst vid läggning och nattetid. Så höll vi på tills straxt efter tre års dagen, jag förklarade att vi skulle sluta och att han skulle få ett syskon så vi sparade mjölken till bebisen och det gick jättebra. Det med den riktiga maten kommer lösa sig, just nu är Celestes amningsstunder prio ett och klart hon börjar äta när hon blir redo. Lycka till!!

  6. Anna

    Våran nu 2-åring var likadan.
    Skulle bara tuttas och allt annat ratades.
    Men så länge han va pigg och glad och verkade nöjd så va vi inte särskild oroliga 👍🏻 Och till slut så började han smaka/äta annat eftersom vi ihärdigt fortsatte och erbjuda han och smaka det vi/syskonen åt 😉 så du ska det.. så småningom så kommer intresset för vanlig mat oxå 😘

  7. Linda,

    Min 3:a ville inte hellre slut amma o åt dåligt. Började tappa i vikt strax efter ettårsdagen pga detta. Då sa Bvc till mig att sluta amma, då vissa barn ammar sig för mätta för att bli sugna på något annat.
    Slutade ganska så tvärt då. (Kort nedtrappning bara, mest för mina bobbisars skull, minns inte upplägget exakt) Vips började hon äta allt och vi hade typ en grinig natt innan hon accepterade att mjölkcentralen var stängd. Fick sova med dubbla tröjor.

  8. Elle

    Jag ammar också min ettåring. Känner mig lugn med det. Han äter lite kikärtspureé ibland men inget annat.
    Känner ingen stress, tror det löser sig till sommaren med kall, god melon osv när man är på stranden.

  9. Linda

    Åh vad svårt! Jag har tyvärr inte haft den erfarenheten att mina barn inte vill äta. Jag har haft turen att få två barn som älskar mat. Jag har en 7 månaders som äter väldigt bra och det gör att jag inte behöver amma lika mycket på dagarna. Ibland när jag matar honom så vill han inte äta då låter jag honom få kladda, då börjar han äta igen. Men det verkar ju inte så i ert fall. Misstänker att det kommer komma allt eftersom, att hon kommer äts bättre och bättre 🙂

  10. Sanne

    Min son ammade jag tills han självmant slutade vid 18 månaders ålder. Han var jättesvår att få att äta annan mat. Han satt med oss och blev erbjuden vår mat men ville bara ha mjuk pureaktig mat. Gröt gick jättebra så länge jag hade min mjölk på. Fruktpure med min mjölk på. Vi märkte att han ville ha kall mat med min mjölk på. Så då fick han det. Inget bröd, inga bitar av något.
    Han var sen med tänder och munmotorik så vi fick köra på ovanstående tills han var mogen att sluta och vågade provat annat.
    Jag ammade även på natten, han har aldrig druckit välling eller annan ersättning. Jag hade väl grädde i tuttarna 😉

  11. Susanne

    Tycker du ska låta henne amma nu när hon har öroninflammation, När de är sjuka o det är varmt så vet man att de får i sig tillräckligt med vätska o näring (o närhet) När hon är frisk kan du ge henne frukost, lunch o middag o fm o em mellanmål i fast form o låta amningen bli mjölken. Låt henne plocka med allt, frukt, grönsaker, fisk osv. Byt ut välling mot gröt morgon o kväll. Så småningom kan du dra ner dagamningen o bara nattamma. Min dotter tog inte napp så jag blev en levande napp😊hon ammade till insomning till 2,5 år. Man får bestämma sig själv när man vill sluta, i mitt fall började jag med en medicin som det inte gick att amma med. Tänkte även att hon kanske har ont när hon tuggar beroende på öronen. Hon lär sig så småningom av att se er o Chloe äta o härmar efter.

  12. Natalie

    Min ettåring älskar också att amma. För tillfället exakt Hela nätterna, halvt ståendes eller liggandes på mig. Jag börjar bli less. Aldrig tagit napp eller flaska. Senaste veckan har vi slutat truga med gröt, som hon ätit några skedar av. Hon vill äta själv med händerna och tycker macka är gott nu. Och nyaste tillskottet köttbullar och makaroner. Märker att det är väldigt stor skillnad att ge salt, god mat. Kanske blir det bättre ju mer vuxna smaker hon provar. Det känns dock problematiskt och som en ond cirkel att hon äter så mkt på natten. Känns bara konstigt att ta ifrån henne det som hon verkligen vet och visar att hon vill ha. Nu ska vi åka bort en månad och vara tillsammans hela familjen tänker att det kanske blir någon förändring med miljöombytet. Är sååå trött!!😔

  13. Cecilia

    Ta det med ro fina Claudia, fröken är så go och inte ett dugg underviktig, du har créme de la créme i mjölken 💕 tror att allt kommer att lösas av sig själv när hon är lite mer mogen. Stor kram

  14. Cecilia

    Lilla gumman! Ta det med ro fina Claudia, fröken är så go och inte ett dugg underviktig, du har créme de la créme i mjölken 💕 tror att allt kommer att lösas av sig själv när hon är lite mer mogen. Stor kram

  15. Andrea

    Kan inte relatera och har tvärtom problem. Dottern på 13 månader äter så mycket mat och dricker så dåligt att hon blivit förstoppad!

  16. Erika

    Som någon skriver erbjud mat 5 ggr om dagen, samtidigt som ni äter. Erbjud amning efter maten.
    Min åt bättre när hon slutade amma på natten. Jag fasade ut nattamningen istället för att sluta rakt av.
    Men min ammar än dagtid, 1 eller 2 gånger och hon är 2 år. Hon har inga planer på att sluta än 😊

  17. Ia

    Jag helammande min dotter tills hon var två år. Visst åt hon en del också men huvudsakligen så ammades hon. Sen slutade vi vid två och då väcktes intresset för mat. Tror till 100 procent på amning (när det fungerar för båda såklart)

  18. Ida

    Försök dra ner på amningarna på dagen. Servera mat först och sen låt det gå till nästa mål då kanske hon äter mera den gången. Jag fick en av varje barn jag med, ena ville amma tills han var 1år men jag kände Att jag var klar och istället erbjöd vatten eller mjölk i flaska. Min dotter slutade av sig själv vid 7 månader så fort hon fick
    Smak på mat. Min 3 åriga son är fortfarande kräsen i mat o äter inte allt. Han äter nästan aldrig middag, jätte frustrerande.
    Men dottern hon äter hel tiden och precis allt.
    Sen sa min barnmorska att ammar man på nätter så är dom inte hungriga på dagarna för dom vänder lite på dygnet och håller sig mätta(re) på dagen, Lycka till 🙂 amning e mysigt men väldigt krävande imellanåt

  19. Cecilia

    Min dotter slutade av sig själv vid 10 månader. Jag bröt ihop för jag ville amma länge. Hade svårt med maten för henne och hon är fortfarande extremt kräsen..lillebror som nu är 10 månader älskar mat haha. Men! Han älskar att amma också och visar inga tecken på att vilja sluta (jippi!). Har inga tips..bvc sa till mig ”sluta om du vill, det kan vara kämpigt en tid. Men fortsätt om du vill och ta det i barnets takt”. Ha henne med vid era måltider och erbjud henne alltid från er mat. Och passa på att njuta! Amma är ju så mysigt!

  20. Cassandra

    Jag skulle låta henne amma så mkt hon vill och samtidigt servera henne fem mål mat om dagen – det ni äter. Inget annat och låta henne plocka själv. Har kört blw på min son är övertygad om att matlusten och glädjen till mat är att låta barnen äta tillsammans med oss, det vi äter och plocka/bestämma själva vad de för till munnen. 🙂

  21. Linda

    Min lilla som strax blir 14 månader älskar också sin amning! Men hon äter oftast ordentligt av vår mat också förutom när hon är sjuk (som nu förkyld och täppt) och det känns ju toppen att amningen funkar fortfarande så hon får i sig nåt! Ammar ni på natten? Jag har satt stopp för nattamningen och efter det började Signe äta mer på dagen

    1. Åsa

      Hej. Hur gjorde du för att sluta nattamma? Jag har en son på 14 månader som älskar att amma, speciellt på natten. Jag fungerar lite som en napp då han aldrig tagit någon.

    2. Åsa

      Hej! Hur gjorde du för att sluta med nattamningen? Jag har en 14 månaders son som älskar att amma, speciellt på natten.

  22. Emma

    Tack för ditt inlägg. Va så skönt att läsa att jag inte är ensam. Har en 16 mån tjej som är likadan. Så har ågren hur jag ska göra. Ska bli intressant att läsa om någon har några erfarenheter med likadana barn. mvh Emma

  23. Marie

    Min lilla tjej har varit/är precis likadan! Älskar att amma… men åt annat väldigt dåligt och ökade inte mycket i vikt runt 1 år….
    Vid 15 månader bestämde vi oss ändå för att sluta med amning (eftersom det passade familjen att pappan kunde ta nätterna), tufft både för henne och mig! Men nu äter hon såååå bra och sover så mycket bättre! Men vi saknar det båda tror jag… men man får gosa ändå…
    Hoppas ni hittar något som passar!
    Varmt lycka till!!

  24. Mimmi

    Jag har lite av samma problem. Min nio månaders är inte särskilt intresserad av vanlig mat. Eller intresserad är han. Tycker det är jättespännade när vi lager mat och vill vara med. Men sen när det är dags att äta tar han några skedar och sen är han nöjd. Vi har också prövat det mesta. Det som går bäst är när han får plocka själv. Lite gröt går bra men puréer har han generellt svårt för. Det är lite frustrerande men jag vill ändå inte stressa upp över maten. Jag ammar gärna, så mycket det behövs men han är ändå en lite liten kille. Jag tror att så länge man hela tiden erbjuder och låter dem smaka och ja kladda och utforska så ger det sig tids nog. Lycka till! Det kommer bli bra! 💞

Se fler...

En omtumlande förmiddag

Imorse när jag satt och gav Celeste gröt så tog hon sig plötsligt för örat och sen kom det blod ur örat. Jag ropade på Manuel och vi misstänkte båda att hon hade rivit sig, men när vi kom in i badrummet och rengjorde ytterörat så såg vi att det kom inifrån. Då ringde vi till en sån läkarapp och bad dom titta på det.

Han sa direkt att han misstänkte att trumhinnan var spräckt och att vi borde söka hjälp, så vi bokade tid på vårdcentralen.I väntan på vår tid åt vi frukost på ett favoritställe. Chloe var hemma med sin kusin Elsa, hon skulle egentligen vara med båda tjejerna men planerna kastades ju omkull.

Men Celeste var glad och pigg.

Sen gick vi till vårdcentralen och där sa läkaren att Celeste hade en inflammation på ena örat som hade resulterat i att trumhinnan sprack. Det gjorde ont när hon undersöktes men annars verkar hon inte ha ont alls. Läkaren skrev ut antibiotika men sa att hon inte rekommenderade oss att ge det om hon inte verkade störd av inflammationen.

Och nu är jag osäker…hur skulle ni ha gjort?

Ge eller inte?

Puss!

Claudia

Annons
Kommentera (23)

Kommentera

  1. Cattis

    Vad märkligt att läkaren sa så, tycker jag. Det kanske är nya rön som läkaren går på, men vid spräckt trumhinna ska antibiotika ges för att det finns risk för bakterier och följdkomplikationer. Enligt 1177 och alla läkare som jag har haft kontakt med gällande mina 2 barn så har de sagt just det. Kanske värt att höra med en annan läkare eller ringa 1177? Hoppas att hon slipper smärtan.

  2. Simona

    Inte ge! Det äts på tok för mycket antibiotika. De läker av sig själv och skillnaden med eller utan antibiotika är 1-2 dagar. Så har hon inte super ont så skulle jag inte ge.
    Tips är att höja kudden så att hon inte ligger helt plant när hon ska sova 🙂 (trycket ökar i örat och då gör det ondare)

  3. Susanne

    Tycker du ska ge antibiotika så du får bort alla bakterierna med tanke på följdkomplikationer. Min dotter, 4 år, hade öroninflammation för första gången i höstas, hade 39 graders feber o rejält ont i ett öra. Jag gav då antibiorika, lockade med god juice efteråt. Det var första ggn hon åt antibiotika så ingen risk att bli resistent. Beror förstås på hur dålig Celeste är, då hon inte kan tala om än hur det känns. Tack för en bra blogg!

    1. Anna

      Det är inte kroppen som utvecklar resistens, det är bakterierna som muterar och blir tåligare vilket gör att läkemedel som överanvänds i förlängningen blir verkningslösa för alla som drabbas.

    2. Lisa

      Det är inte människan som blir resistent mot antibiotika, utan bakterierna som blir resistenta mot antibiotika. Bakterierna ”lär sig ” att skydda sig mot antibiotikan och då kommer medicinen inte fungera längre. Så mindre antibiotikaanvändning överlag i samhället gäller, tänk den dagen när antibiotika inte längre hjälper mot tex lunginflammation längre. . . Vid

  4. Susanne

    Jag skulle inte ge om det inte är blir värre. Antibiotika tar ju tyvärr även död på de bra bakterierna. Onödigt på en sån liten. Om man ger så ska man vara noga med att ge probiotika låång tid efter . Kram

  5. Susanne

    Jag skulle inte ge om det inte är blir värre. Antibiotika tar ju tyvärr även död på de bra bakterierna. Onödigt på en sån liten. Om man ger så ska man vara noga med att ge probiotika låång tid efter

  6. Hanna

    Jag hade nog gett så att den läker rätt o inte blir några komplikationer i framtiden sen. Man kan få sämre hörsel i det örat om den inte läker rätt. Det är ju aldrig bra o ge penicillin till barn o kroppen gör juså att den ska läkas men för att kanske vara på den säkra sidan.

  7. Karin

    Jag hade inte gett men vi är restriktiva över lag med att ge medicin då det alltid finns biverkningar som man inte kan veta i förväg. Så är hon inte påverkad hade jag absolut inte gett. Men det beslutet kan bara ni som föräldrar ta!

  8. Petra J

    Min son var öronbarn tills han fick rör inopererade i båda öronen. Av de 6 öroninflammationer han hade på kort tid så sa läkarna till oss att om det redan värkt hål hjälper inte medicinen mycket så vi gav den inte de sista gångerna vad jag minns i alla fall.

  9. Terese Andersson

    Jag har två öronbarn som har haft väldigt hög feber så för oss var det självklart att ge dom pencilin. Men har hon inte hög feber eller har ont då skulle avvakta och se.
    Men det är ni som är föräldrar och gör det som är bäst för er och ert barn.

  10. Annika

    Jag hade avvaktat för att se hur dålig hon blev av den. Hur på rekad hon är. Och om hon får hög feber eller ej. Vår äldsta, 2,5 hade det för ett tag sedan, rätt lindrigt, men på EM fick hon lite feber så vi började kuren ändå. Kåvepenin smakar skit, och vi hade världens slagsmål, tårar och kaos VARJE gång den skulle tas i fem dagar. Bara av den anledningen hade jag tvekat. Skall ni ändå ta, så finns det Kåvepenin som är starkare, så man i alla fall inte behöver ge dom så mycket… Vi hade den starka och den var på 250 mg/ml.
    Hoppas hon blir bra snart!!!

  11. Malin

    Jag var öronbarn som liten och i de flesta fall blev det värme och lite smärtlindring. Och jag är själv numera relativt restriktiv med antibiotika till mina egna barn. Klart man inte ska ha onödigt ont eller besväras för mycket, men inflammationer är kroppen ganska bra på att läka ut själv. Ni känner henne bäst, men mitt råd skulle vara; avvakta om hon inte verkar besvärad och läs av hennes signaler om något ändras.

  12. Aggie

    Våra kids har haft flera öroninflammationer, Det antibiotikan gör är ju att hon kanske har besvär nån dag mindre, det läker ju av sig självt. Är livrädd för att resistens, så ger inte om de inte har besvär. Då skulle jag i såna fall ge saltnässpray (minskar trycket på trumhinnorna) och alvedon om det behövs till natten tex. Så avvakt! Lita på doktorn och din magkänsla, att hon inte störs så värst. Låt det läka ut av sig självt!

  13. Angelica

    Min tjej som är 3år har haft flera öroninflammationer, när hon var mindre. Vi valde att ge de gånger hon fick. Det gick över fortare, mindra smärtsamt för henne. Krya på er!

Se fler...