Låt dom gråta – Claudia Galli Concha
claudiagconcha

Claudia Galli Concha

Annons

Låt dom gråta

När jag för ett tag sedan skrev om att Celeste inte tyckte om att åka i vagnen så fick jag en kommentar av en läsare som var för metoden att man ska låta barnen gråta, att dom på det sättet lär sig, att dom på det sättet förstår att dom inte kan bestämma.

Jag håller inte med.

Jag tycker inte heller om metoden (som sägs funka utmärkt hos vissa) att man nattar och sen går ut, låter barnet gråta en förutbestämd tid och sen går man in igen, nattar om, går ut, barnet gråter……hela mitt system skriker att det är fel. För mig är det iallafall fel.

Och samma sak måste jag säga med vagnen. jag kan inte riktigt se det nyttiga med att jag skulle låta Celeste sitta och gråta. För mig blir det bara en jobbig känsla att jag lämnar henne med sin ångest eller ängslan och det känns inte organiskt. Om mina barn gråter så vill jag att dom ska vara 100% säkra på att jag kommer att göra allt för att dom inte ska gråta…ja, då pratar jag inte om gnällgråt eller trots skrik/gråt, det kan jag ibland lämna lite andrum åt men om det är en situation mina barn inte tycker om så känner jag att det är min uppgift att se till att dom kommer att trivas i situationen. Om dom är obekväma på något sätt så löser vi det…

Sen känner jag att det kan vara en individgrej, Celeste kanske helt enkelt inte är ett vagnbarn, och då får väl det vara helt ok, min bärsele tar upp till 27 kilo så det går och lösa en lång tid framöver, haha.

Vad tänker ni om det här att låta barn gråta?

Är det någon av er som har kört den där metoden när dom ska sova? Funkar det?

Puss! // C

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
claudiagconcha

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. AnnaSmyckeform

    Jag håller helt med dig. Hela mitt system skriker också att det är fel. Jag känner t o m att det säkert kan ge ärr för livet hos barnet om det ska behöva skrika sig helt hysteriskt innan det somnar eller vad det nu må vara.
    Kram

  2. Tora

    Jag förstår att man ska lära barnen att inte alltid få sin vilja och att ibland gråta är okej. Men låta barnen gråta när de ska sova metoden låter nästan som psykisk misshandel enligt mig även om det skulle fungera särskilt som barnet inte har gjort något, blir som ett straff.. Vilken ångest lämnas ensam i ett mörkt rum.

  3. Sara Palmkvist

    Jag håller så med dig. Att låta sitt barn gråta och skrika och inte försöka trösta det och få det att känna sig tryggt, det går emot allt vad föräldraskap innebär för mig. Varför liksom? Vad är det barn lär sig av det egentligen? ”Att mamma/pappa inte kommer när jag behöver dem som mest. När jag är rädd, otrygg,, ensam, ledsen, obekväm etc.”
    Usch, jag får ont i hjärtat när jag tänker på att vissa kör sådana metoder på sina barn. Att somliga barn just nu ligger och gråter efter mamma eller pappa och att dessa då medvetet inte kommer för att trösta.😞

  4. Caroline

    Skulle aldrig i mitt liv låta mina barn få gråta sig till sömns med med några tillsyns stunder mellan varven. Känslan av att lämna rummet när barnet är ledsen. Lämna barnet i otrygghet förtvivlan och ingen närhet. Barnet ser bara ett spjälsängs galler och en mamma eller en pappa som lämnar rummet. NEJ aldrig i livet. Mina barn får somna där dom känner sig trygga det kan va hos oss i soffan eller i famnen på nån av oss eller i sängen med oss som sällskap. Så håller fullt med dig. Man gör vad som är bäst och tryggast för barnen. Så även med vagnen. Vill dom inte. Nä då får man lösa det på annat sätt. Man löser inget med att sätta barnen i panik situationer och förtvivlat skrik. Det blir bara värre enligt mig. SO GO GIRL❤️

  5. Jennie

    Jag följer dig på instagram, bloggen och jag gillar det. Mycket! Men när det kommer till barnuppfostran måste jag verkligen ta några djupa andetag, blir så provocerad. Men det är nyttigt för mig, arbetar med barn och det är säkert många barn som uppfostrats på liknande sätt vilket får mig att förstår varför de agerar som de gör i skolan, raster, tillsammans med kompisar och vuxna.

  6. Jessicas inlägg

    I mitt föräldraskap är det dock viktigt att visa att alla känslor är tillåtna, om mitt barn inte vill sitta i vagnen fast det är nödvändigt bekräftar jag bara situationen, känslan och gör inte mer av situationen. Ofta tar det ett tag men att vara konsekvent och bekräftande i sitt föräldraskap är viktigt. För mig blir det en fråga om jag är osäker i min roll om jag gör ngt som barnet får bestämma, vissa situationer som ni nämner är nödvändiga. Bilstol, hålla handen på trottoarer m.m. För mig skulle det bli tungt att försöka gå på barnets linje i dessa situationer.. så är väl inte riktigt på samma spår men intressant att höra hur ni tänker. Trevlig kväll

  7. Jessica

    I mitt föräldraskap är det dock viktigt att visa att alla känslor är tillåtna, om mitt barn inte vill sitta i vagnen fast det är nödvändigt bekräftar jag bara situationen, känslan och gör inte mer av situationen. Ofta tar det ett tag men att vara konsekvent och bekräftande i sitt föräldraskap är viktigt. För mig blir det en fråga om jag är osäker i min roll om jag gör ngt som barnet får bestämma, viss situationer som ni nämner är nödvändiga. Bilstol, hålla handen på trottoarer m.m. För mig skulle det bli tungt att försöka gå på barnets linje i dessa situationer.. så är väl inte roligt på samma spår men intressant att höra hur ni tänker. Trevlig kväll

    1. Malin

      Så bra kommentar! Jag jobbar som barnsjuksköterska och ser ofta i mitt jobb hur osäkerhet hos föräldrarna skapar otrygga barn. Om barnet inte vill ha medicin/ta blodprov/duscha inför operation så blir det så enormt fel när föräldrarna velar, mjäkar och ifrågasätter om de måste, för ”de vill ju inte”. Resultatet blir då bara att barnen blir ännu mer ledsna och rädda eftersom de känner föräldrarnas oro. Medan de föräldrarna som lugnt och bestämt förklarar att de faktiskt måste göra detta och även hjälper till att hålla i dem när man måste göra vissa saker (nej inte kul men tyvärr nödvändigt ibland) har barn som är betydligt tryggare och samspelta i situationen. Enkel matematik.

  8. Jenny

    Alltså varför låta barnen gråta om situationen inte kräver det? Det kan ju vara så att man måste ha båda barnen i vagnen för att säkerheten kräver det just då eller du måste skynda dig för att hinna till något. Men annars förstår jag inte heller anledningen

  9. My

    Nej till ”låt barnen gråta-tekniken”
    De är inte okej, skulle aldrig låta mitt barn utsättas för en sån typ av stress och oro.

    Finns väl tusen andra sätt att ta och testa.
    Såklart mitt barn kommer att gråta vissa gånger och det är väl bra… men inte för att jag lämnar dom och stänger dörren till deras rum. No no!

    Väntar mitt första barn nu, så de kanske är lätt att säga vissa saker… Absolut, men jag kommer inte använda mig av att låta barnet gråta. De är såååå 70-80-talet! (Läser första terminen på förskollärarprogrammet)

  10. Lena

    Vi har körde med ”sova-hela-natten”-metoden, en light variant, när nätterna blev för kaotiska! Inskolningsnatten var för mig till en början en mardröm, men sen dess har det fungerat! Man lär ju känna sitt barn å skillnaderna på deras gråt, enligt mig är det ingen idé att röra om i grytan genom att ta upp barnet, om barnet gråter för att det är trött, det gör ju inte saken bättre, då får det lugna ner sig å somna. Är det däremot ledsen finns det ingen orsak att ha barnet i sängen å gråta! Det har funkat för oss, men det ger ju inga garantier att det funkar för någon annan.

  11. C

    Sådana här metoder (Cry It Out-metoder även kallat) har genom forskning bevisats vara skadliga. För barner som gråter utan ”svar” och hjälp från föräldern går kroppens larmsystem igång precis som om det hade blivit övergivet för alltid. För art kunna klara av detta stänger barnet av gråten (ger upp), men bär med sig ångesten och rädslan genom höga kortisolnivåer och högre risk för ångest, depression m.m som vuxen. Gör det inte!
    Föräldrar som trycker ner barn i vagnen som spjärnar emot, gråter förtvivlat och verkligen behöver bli bemötta med kärlek och förståelse förstår jag bara inte. Varför inte bära några meter? Eller stanna upp och prata/krama barnet en stund? Köp en sele? Inga barn som är under femårsåldern kan förstå konsekvenstänk – det är inte fysiskt möjligt. Därför är det förkastligt att säga att man ”skämmer bort” barnen genom att gå dem tillmötes. Bilbälte – inger snack, men man kan lugna barnet genom att sjunga, bekräfta och trösta verbalt, stanna ofta, ta upp och trösta etc.
    Till syvende och sist handlar det om empati för mig: Hur skulle du känna om du grät så mycket så du knappt fick luft och bara blev ignorerad…?

  12. Finurliga fröken

    Det funkar ju säkert på vissa barn och alla är vi olika. Men jag vill finnas där för mitt barn när han är ledsen och hjälpa honom igenom sina känslor och låta honom veta att mamma alltid finns där. Nu är han 12 år och behöver ju inte det på samma sätt men när han var liten var han i stort behov av närhet. Skulle aldrig neka honom det.

  13. Gabriella

    Klart de har fått gråta ibland. Ena barnet hade en period när hon hatade bilbälte tex. Att åka utan det var inte ett alternativ och ibland var vi tvungna att ta bilen. Penicillin tycker de smakar pest och kniper ihop munnen. Ja thugh luck men det kan de inte bestämma själva. Man vet ju oftast som förälder att man ser till barnens bästa, även om de själva inte alltid fattar det i stunden.

  14. Johanna

    5minuters metoden funkade utmärkt för oss. EN kväll var han ledsen vid nattningen, sedan har han somnat trygg och glad ensam i sitt rum i snart två år. Han störs bara av oss om vi skulle natta honom nu, alltså stanna kvar i rummet. Han har också väldigt sällan uppvak mitt i natten och skulle han få det somnar han ALLTID om av sig själv, någon gång har vi gått in för att säga att det fortfarande är natt, sedan gått ut igen. Bästa vi gjort, våra kvällar är SÅ SMIDIGA. Och vårt barn är SÅ tryggt. Somnar även i eget rum om vi är bortresta någonstans, och hos mormor och farmor. Att låta barnen somna själva tror jag gör barnen självständiga. Ångrar inte en sekund att vi lärde vår son somna själv när han var 5 månader (nu är han två och det funkar fortfarande perfekt). Aldrig långa utdragna nattningar där föräldern bara blir mer och mer stressad ju mer klockan blir…..

    1. Mikaela

      Men vad trevligt att ni lät en BEBIS skrika sig till sömns för att ni ville ha “smidiga” nattningar. Vettiga föräldrar vet att en bebis behöver tröst, flaska/bröstet/, mys på nätterna när hen vaknar och att det är NORMALT. Det är snarare onormalt att en bebis på fem månader sover hela natten vilket du hade vetat om du läst fem meningar om anknytning och spädbarn. Hoppas det var värt det.

      1. Tora

        Men inte så små barn, de förstår ju inte varför de blir lämnade, de behöver väl snarare tryghet för att bli självständiga senare, Jag förstår inte hur man kan lämna en bebis ensam hela natten.

      2. Tora

        Men inte så små barn, de förstår ju inte varför de blir lämnade, de behöver väl snarare tryghet för att bli självständiga senare, Jag förstår inte hur man kan lämna en bebis ensam hela natten.

  15. Annica

    Är emot den sovmetoden, absolut. Men när mitt barn grät för att det inte ville sitta i vagn, det tycker jag inte är något att mjäka med. Just sovrutinen handlar ju om trygghet för barnet, vagnsituationen handlar ju inte om det. Det är ju enbart vilja o trots, och ibland uppkommer ju situationer där man behöver använda vagnen kanske och ska man då krångla till det för att ens barn skriker när man sätter det där? Barnet lär sig ju att det är allt det behöver göra så slipper man. Så tänker jag, men har såklart respekt för att alla tycker olika. Man gör det man känner är bäst för en själv.

  16. anna1

    Har två barn, båda avskydde barnvagn och att åka bil. Det finns bra ergonomiska bärselar och därmed ingen anledning överhuvudtaget att låta en bebis ligga i en vagn och skrika sig blå. Att en beis skall ligga och skrika och dämed lära sig vem som bestämmer är ju ett så sinnessjukt sätt att resonera att man inte tror det är sant. Vad gäller bil bor vi tack och lov så att vi kunde lätt åka kollektivt. Och så tåg om vi skulle längre. Till morföräldrarna tog maken bilen med packning och jag tåget med bebisen i sele. Funkade hur bra som helst. 5- minutersmetoden finns inte världskartan. Den går emot allt min man och jag tror på i vårt föräldraskap. Och då skall sägas att vår äldsta hade enorma sömnproblem så vi vet precis hur det är att inte få sova på ett antal år.

  17. Sara

    Nej, Om vår pojke gråter så betyder det att något är fel. Då vill vi finnas där för honom även om vi inte alltid förstår vad som är fel eller påverkar honom. Vår filosofi är att det skapar trygghet hos honom att veta att vi finns där även när han är ledsen /trött/ har ont eller vad det nu kan vara. Det finns kanske inte någon ultimat lösning för alla barn. Jag vet inte ens om jag skulle stå ut med mig själv att höra honom skrika och veta att jag kanske kan göra något åt att lindra hans ångest.. Jag vill inte döma föräldrar som provar dessa metoder men det är inget för oss.

  18. Monika Karlsson

    Nej nej. Skulle aldrig låta mitt barn gråta utan att visa att jag finns och hjälper. Tror inte på att lämna ett gråtande barn, även om d bara är en liten stund. Tror mer att barnet då till slut slutar gråta för ingen lyssnar ju, kortfattat. Tror mer på närhet och att alltid finnas till. Min är 5 nu och har alltid velat ha närhet och så länge hon behöver det kommer hon få det. Dock är alla olika och jag tror att alla föräldrar gör sitt bästa och det som de tror är bra och som fungerar för dem och deras barn.

  19. Monika KarlsdonKarlsson

    Nej nej. Skulle aldrig låta mitt barn gråta utan att visa att jag finns och hjälper. Tror inte på att lämna ett gråtande barn, även om d bara är en liten stund. Tror mer att barnet då till slut slutar gråta för ingen lyssnar ju, kortfattat. Tror mer på närhet och att alltid finnas till. Min är 5 nu och har alltid velat ha närhet och så länge hon behöver det kommer hon få det. Dock är alla olika och jag tror att alla föräldrar gör sitt bästa och det som de tror är bra och som fungerar för dem och deras barn.

  20. Camilla

    Nej bara nej!! Jag skulle aldrig låta mitt barn gråta sig till sömns. Har en närhetstörstande dotter sen dag ett o hon sov på mig i säkert ett år sen blev det lite för tungt o då fick hon ligga vid sidan om helst på min arm. Nu är hon 4 år o vi sover fortfarande tillsammans. Hon vill inte vara själv helt enkelt. När hon var bebis hatade hon även att åka bil o då undvek vi helt enkelt det eftersom hon skrek tills hon kräktes en gång. Vid ett år gick det bättre. Vagn gillade hon inte de första månaderna heller o då var det bärsele som gällde. Jag försöker alltid ta reda på varför hon är ledsen o trösta henne. Och inte förminska det hon är ledsen över.
    När jag var liten tyckte mins föräldrar att jag var jättejobbig om jag var ledsen o tröstade mig sällan utan de sa bara att jag skulle sluta tycka synd om mig själv.. vilket troligtvis har gjort att jag senare i livet haft svårt att trösta mig själv o haft mkt ångest o gått i Kbt för olika saker.

    1. Hanna

      Jag försöker alltid i möjligaste mån ta reda på varför de är ledsna och lösa det som är jobbigt för dem. Men jag håller inte med vissa här som verkar utplåna allt som barnen inte gillar. Känns som man gör både sig och barnen en björntjänst då. Antar att ni bara har ett barn då? Hur har ni annars möjlighet att aldrig åka bil, alltid bära barnet och ha all tid i världen etc?
      Jag har även gjort mig ovän med en kompis pga detta. Hon mjäkade massor med sitt första barn och blev superstressad så fort han grät. Så en dag när jag sjkutasade henne och sonen i bilen hamnade vi i bilkö (han var väl ca 4 månader) Han skrek och hon blev stressad och ville ta upp honom. Jag sa då att jag kör inte en meter om han inte sitter fastspänd. Vilket resulterade i att hon blev supersur.

      1. Emma

        Hade jag varit din kompis hade jag tagit mitt barn och gått resten av vägen hem.
        Ska en sådan liten få sitta och skrika och i bilkö som kan ta jättelång tid!!!

        1. Hanna

          Så du tycker det är bättre att en bebis sitter i knät i bilen? Utan bälte och utan babyskydd? Hade du förlåtit dig själv om något gått illa då? Är jag förare så är det mitt ansvar, och ja, hellre skrika en stund än riskera nåt mycket värre. Dessutom var vi inte långt ifrån vår avfart och hon försökte inte ens lugna honom på plats med att ge nappen, klappa, sjunga etc.

        2. Malin

          Vilken idiotisk kommentar Emma! I bil har man bälte, punkt! Att ens tänka tanken som förälder att sitta med sin bebis i famnen är för mig obegriplig. Som Hanna skriver, vem hade förlåtit sig själv om det hänt nåt? Bra att du stod på dig Hanna! Jag hade gjort exakt likadant.

  21. Sofia Karlsson

    Min dotter gillade inte vagn förrens hon satt framåtvända och så fort hon kunde gå så blev vagnen stående.
    Tror inte heller på att de ska gråta sig till sömns. Min tjej har gjort det en gång men då av ilska/oenighet (hände för 1v sedan) från hennes sida och efter åtskilliga försök att trösta/förklara

  22. Elin

    Jag har inga vagnbarn heller. Inget av barnen har gillat att åka vagn längre sträckor, än mindre sova i den. Hemska tanke! Men nu, när sonen är strax över 1 1/2 år släppte de å han tycker de är mysigt att krypa upp å bli dragen. Innan de bytte vi vagnen mot en gammal skrinda i trä, eller att dem fick gå 💚💚

  23. My

    Förstår hur folk menar med den sovmetoden men när min son var mindre var det de enda som faktiskt funkade i en period. Ja, det gjorde ont i mitt hjärta. Men tro mig, vi testade allt och det var det enda som funkade.. man får utgå att alla gör sitt bästa som förälder och inte döma (menar inte att du gör det. Men finns dem som gjort och inte vetat den så kallade bakgrunden! Hur mycket man försökt och kämpat och slitit sitt hår för att inget funkar, då tar man den som funkar!) För att tillägga, han har inte fått några men för detta och är en trygg och glad unge!
    Kram My

  24. My

    Förstår hur folk menar med den sovmetoden men när min son var mindre var det de enda som faktiskt funkade i en period. Ja, det gjorde ont i mitt hjärta. Men tro mig, vi testade allt och det var det enda som funkade.. man får utgå att alla gör sitt bästa som förälder och inte döma (menar inte att du gör det. Men finns dem som gjort och inte vetat den så kallade bakgrunden! Hur mycket man försökt och kämpat och slitit sitt hår för att inget funkar, då tar man den som funkar!)
    Kram My

    1. Felicia

      Samma här My! Vår son nummer två bet mig så illa vid amning vid 8 månader att jag inte längre kunde amma till sömns, han vägrade flaska och skrek oavsett om vi hade honom i famnen och guppade eller om han låg i sängen med oss bredvid.. så det fanns inte mycket att göra. Han är sjukt envis men också oerhört trygg i sig själv nu vid 1 års ålder så han verkar inte tagit någon som helst skada!

  25. Malin

    Har aldrig låtit dem gråta sig till sömns. Ser absolut ingen anledning till det. Däremot tar jag nästan aldrig upp dem utan går in och klappar, sjunger, stoppar om dem. Visar att jag finns där men att det är sovdags nu och inget annat.
    I andra situationer så har det absolut hänt att de fått gråta en stund. Om jag varit på väg hem med dubbelvagn och ett barn börjar gråta och vill ur vagnen tex. Ja då har jag bara traskat på eftersom jag vet att det blir bäst för alla om vi bara kommer hem snabbt istället för att stanna och dra ut på det. Och nej, det funkar inte alltid att bära ett så stort barn för alla så jag har jobbat på att fe ska tycka det är ok att åka vagn, både för deras skull och för min.

  26. Cissi

    Aldrig att vi skulle använda såna metoder på vår dotter. Jag vill ha närhet och sover bäst med min man. Varför skulle inte min dotter få sova hos oss om hon vill? Vi nattar i egen stor säng så jag kan ligga brevid, sen när hon vaknar på natten får hon komma till oss direkt.

  27. Sara

    Alla barn gillar inte vagn. Jag kan inte för mitt liv låta min dotter gråta för att jag tycker hon ska sitta i vagnen. Enligt mig får man anpassa sig lite efter vilken individ man får. Min lilla kotte (10 månader) har aldrig gillat vagnen. Ibland har hon somnat i liggdelen men aldrig i sittdelen, antar att det finns för mycket spännande att titta på eller så totalvägrar hon helt. Jag har alltid med både vagn och sele/sjal. Måste ju ha mugghållare till finkaffet och förvaring av ev shoppingkassar 😉😊 En av de saker jag såg väldigt mycket fram emot var att ta långa mysiga promenader med vagn/kaffe/podd.. Det blev inte alls så men jag tvingar inte henne sitta där för det. Lite konstigt synsätt. Tycker jag. Lyssna på ditt hjärta och magkänsla! Kram på dig!

  28. Tess

    Nej fy för en sån sovmetod… Tänk bara barnets ångest och känsla av övergivenhet.. Vi nattar 2-åringen i egen säng i eget rum men är alltid kvar i rummet oavsett hur lång tid nattningen tar. Och hon får ALLTID komma in till oss och somna om när som helst under natten. Jag tror att närhet och lyhördhet ger trygga barn i längden.

Annons